Så här såg det ut på Nou Camp under matchen... (Big risk)
Vi tryckte in Black Sabbath Reunion i bandaren och drog iväg mot Örebro för att hämta den andra tonårsbruden (Li), och det var också i Örebro den första felkörningen kom.
Palle, som har förflutet i kex-stan och därför borde hitta, sa "kör mot sjukhuset", varpå Ströman körde tills bilen stod utanför sjukhusets huvudentré, och vild diskussion utbröt om vem som egentligen är mest puckad.
Det är för övrigt fortfarande inte riktigt klarlagt.
Efter en stund lyckades vi hitta och packa in den sista medresenären och dra iväg söderut.
Vi lyckades dessutom få med oss några gamla kartor, vilka skulle visa sig ovärderliga senare på resan.
Mästerorganisatören Palle hade hittat nån schysst båt som skulle gå, men naturligtvis tog båtfan bara farligt gods så vi fick inte åka med.
Grannbolaget, som Palle aldrig hört talas om, hade däremot en båt som gick knappa 15 sekunder efter att vi rullat på.
Det spännande med det här är att våra två brudar inte hann ta ut några pengar innan vi lämnade landet, vilket visade sig få lite effekter senare när Palles plastkort lämnades kvar åt en vinodlare/mackägare i Alsace...
I Grötlandet kom nästa felkörning. "Kör mot Köpenhamn, så kommer vi till Rödby". Big risk.
Vi följde motorvägen hela tiden, tills det plötsligt dök upp ett rödljus och vi var mitt inne i stan.
Efter ett tag ruttnade vi på att snurra runt och frågade några gröthalsar om vägen.
Trodde först att vi var fetlurade när vi hamnade i ett jävla industriområde, men det visade sig stämma och nu var vi på väg igen.
Tyskland gick smärtfritt förutom att vi råkade hamna mitt i morgonrusningen in till Hamburg, och alla dessa satans vägarbeten som skapar helvetiska köer.
Tyskland är förresten jävligt långt och skitigt.
Nånstans mitt i landet bytte vi musik. Lite synd, det hade varit tufft att lyssna på samma band hela resan.
Vi hade tänkt köra genom Schweiz (plan A) men ångrade oss i sista stund och svängde vänster in i Frankrike.
Kom till Strasbourg som planerat, men sen började slutspelet i VM i felkörning.
Slutspelet gick av stapeln i Alsace... tror vi.
Vi började köra mot Colmar för att komma ner till Mulhouse och motorvägen mot Lyon (plan B).
Vägen blev mindre och mindre tills vi åkte på en grusväg i skogen.
"Är det nån som sett nån Colmar-skylt på länge?". "öh... näe."
Ingen vet nog riktigt hur fan vi åkte eller hur många avfarter vi missade, men vi kan säga att vi bekantat oss med världsmetropoler som Gérardmer, St. Die (hårt namn!), Le Tillot, Schirmeck och berget Elsässer Belchen (1245 meter).
Är man på väg till Barcelona och ser skidliftar, då vet man att man åkt fel!
När vi till slut kom fram till Belfort och motorvägen mot Lyon var vi inne på plan E.
Men det var aldrig nån fara, för vi hade en plan F i reserv!
Utan kartorna vi fick med oss hade vi förmodligen snurrat omkring i Alsace (?) fortfarande.
Det kan konstateras att vi är hårdrockare, inga jävla orienterare.
Väl ute ur bushen och upp på motorvägen var det lugnt... fram till första vägspärren.
Vi trodde väl liksom att man var tvungen att betala, så eftersom det inte satt nån i kuren så smet vi förbi bommarna med en skön undanmanöver.
Det visade sig senare att man bara skulle få en lapp som man borde ha haft när man skulle av motorvägen.
Det blev en mycket intressant diskussion med en puckad fransyska i en liten låda vid spärren.
Hon kunde/ville inte prata nåt annat än deras skitspråk.
Dessa satans dryga snigelkäkare vägrar inse att inte alla snackar deras dyngtugg.
Efter ett tag började vi prata svenska tillbaka, och då klev hon ut ur sin lilla låda och började skriva upp reg.nummer på bilen, och vi fick fylla i nåt jävla block med namn och adresser och sånt.
Det lär väl visa sig om det får nåt efterspel i framtiden, men vi fick iallafall pröjsa kärringen
Det blev lite tid att köra ikapp, så vi brände på så gott det gick.
En Golf Combi av 98:a års modell toppar 184 km/tim om det är nån som undrat.
Framåt nattkröken kände vi som körde att det var läge att hitta en binge för att orka köra resten.
Vi stannade i Nîmes, vilket de flesta känner till sen grisresan 97 i Cupvinnarcupen.
Alla stod och glodde på en informationstavla vid infarten till stan och försökte klura ut var det låg nåt billigt hotell.
Efter en stund insåg vi att det var över vår förmåga, men tro på fan när vi åkte runt kröken om vi inte hamnade på
Rätt smart system ändå, hotellet är obemannat men man kör in sitt Visa-kort i hotellväggen, får en kod och går in och slafar.
Efter att chaufförerna äntligen fått ta sina första groggar på resan, så klart.
Efter en äcklig fransk frukost drog vi ut på hotellets baksida för att spraya lite lakan.
Det blev en snygg (nåja) Ozzy Army-banderoll, som jag hoppas vi kan visa på bild här senare.
Sen var det raka vägen ner mot Katalonien.
Man trodde att det svåra skulle vara att hitta i Barcelona, men det visade sig gå som en dans.
Av nån märklig anledning körde vi rakt på arenan.
Först ett sedvanligt stopp på bortaresenärernas mekka, och sen bar det av med tuben till
Den historien lämnar vi därhän, men fråga Bonden själv om ni vill höra om hans bravader på
Ett par stora öl senare var det dags att "rambla" tillbaks ner i tuben och dra iväg mot
När man väl var uppe och stod där och flåsade som en brunstig älgko så kom nästa slag under bältet.
Vilka var det som var på AIK-supportrarnas läktare, nån man kände igen?
Skulle inte tro det, lite gamlingar, en busslast från Värmland, ett gäng synthare som vunnit resan på TV3, och naturligtvis
Matchen, förresten, är inget jag kommer att fördjupa mig i här.
Ni som var där och såg eländet vet hur illa det var, och ni (mesar) som satt hemma vid TV:n och glodde såg det säkert ännu bättre.
Man kan väl säga att nästa gång Gnaget ska ställa in skorna kan de väl åtminstone ställa in dubbdojor istället för badtofflor?!
Efter matchen och den i UEFA-matchsammanhang obligatoriska kvarhållningen skäggade vi ner för alla satans trappor och lallade bort mot bilen. Bara för att hitta en katalansk pundare med sin otroligt fula kärring och ännu fulare bil som hade rullat in i vår Golf. Precis vad man är upplagd för när man just sett Gnaget lira som synthare och torskat större än man nånsin sett tidigare. Som grädde på bajset fick vi dessutom hjälpa pundarpacket att flytta på deras rishög. Det gick emellertid smärtfritt och vi kunde börja vår färd ut ur Spanjacklandet, vilket så klart var svårare än vi trott. Man tror ju att det bara är att köra tillbaka samma väg, något vi också försökte. Naturligtvis gick det åt helsike, det tog inte lång tid innan det dök upp konstiga spanska ortsnamn som vi kände igen på vägskyltarna. En snabb konsultation med vår kära kartbok visade att vi var på väg mot åt helvete fel håll.
När vi väl lyckats vända kärran så gick det som smort, och inga fler felkörningar... på ett tag. Förarbyte i Nîmes (känns igen?) och undertecknad fick chans att slagga lite. För att förklara en viss känsla som dök upp senare ska jag flika in en helt annan story här:
En gång i tiden var vi på ett ruggigt fylleslag i Örebro, där det konsumerades ohyggliga mängder Närkesaft (hembränt), och vi kom på den ljusa idén att åka in till Centrum och... öh... det har jag glömt. Hursomhelst så var det nån brud som tyckte det var skitsmart att låna ut hennes Volvo till ett par apraka gnagare iMed föregående historia i tankarna kan ni kanske förstå min känsla när jag vaknar till efter ett fåtal timmars sömn och får se Palles fula nuna styra bilen i20-årsåldern. Ingen av oss hade körkort, vilket hon visste, men hon gav mig bilnycklarna. Palle var jävligt het på att köra, så efter en stunds tjatande langade jag över nycklarna till honom. Han lyckades komma cirka 200 meter innan han kraschade bilen. I ett försök att gömma bevisen bar vi iväg kofångaren (verkar smart?), vilket var lite svårt att förklara för polisen sen... men det är en annan historia.
Iallafall så är det min enda erfarenhet av att åka med Palle. Han har för övrigt fortfarande inget körkort (undrar varför?). Nu tillbaka till Frankrike,
Uppvägen genom Tyskland gick av bara farten, det dåliga vädret och de trista tyska vägkrogarna till trots. Hur fan kan så äckligt käk var så dyrt när det regnar?
Enda gången det hettade till var när Palle behövde få förklarat för sig att han inte alls skulle få köra mer.
Vilken envis jävel! Vem fan vill åka med
Danmark var lika platt som vanligt och den enda olyckan där var vi inte inblandade i. Vi fick inte stanna och kolla heller för den delen. Snutar har lika dålig humor i alla länder.
I Helsingör testade en passagerare förarens humör, varpå denna ordentligt provade bilens ABS-bromsar, vilket självfallet slutade med att vi fick ringa och felanmäla bromsarna... men det höjde stämningen!
Först när bromsarna börjat låta mysko började vi läsa igenom hyresavtalet för biljäveln, och upptäckte att om man åker
Vet inte om det beror på att man slappnar av bara för att man är hemma i Sverige, men när vi kommit ut ur Helsingborg lyckades vi först köra mot Malmö, sen mot Göteborg, sen förbi avfarten på väg tillbaka, innan vi stannade för att köpa Pucko för att skärpa sinnena(?).
Självklart snurrade vi in och ut ur diverse industriområden och lyckades köra fel när vi skulle in på macken, som för övrigt inte hade någon Pucko utan bara nån jävla billig kopia med en ko på.
När vi skulle ut var vi på väg mot Malmö igen... Totalt jävla obildbara hårdrockare borde fan inte få köra bil!
Det här gjorde tyvärr att vi tappade bort en bil som vi tog rygg på nånstans i mitten av Danmark.
Det var en van med Örebroreklam på sidorna som vi tänkt följa efter i 100 mil bara för att kolla om han blev nervös eller sur eller nåt.
Han var säkert framme en bra stund före oss. -Hör av dig om du läser det här :-)
Jag var övertygad om att vi hade kört fel igen när E4:an plötsligt var en sketen 70-väg genom ett villaområde, men det ska tydligen vara så i södra Sverige. Jävla skitvägar vi har i det här landet. Annars hände inte mycket mer än ett förarbyte och en hjälpande hand att tanka åt ett par polska husbilssnattare innan vi var framme i Örebro.
Framme i kex-stan gjorde vi oss av med de vid det här laget lätt begagnade brudarna och satte oss och försökte lista ut vem som skulle ha hur mycket stålar av vilka. När det var klart var det bara för mig att ta Golfen upp till Kungliga Hufvudstaden, tanka och tvätta skrället och lämna in den där det var överens kommet, vid Sheraton Hotell. Naturligtvis blev jag genast utslängd och hänvisad till dörren bredvid.... (-Synthare!)
Väl på rätt ställe var de iallafall trevliga och förmodligen glada att få bilen tillbaka, och som sagt så har de inte hört av sig ännu. Vi tackar Europcar för deras förtroende, och ser fram emot att aldrig få höra av dem igen.
Att köra ett åttondels varv runt jorden i en bil med två (plus en tillfällig men livsfarlig) förare är ärligt talat inget jag varmt rekommenderar, men nu har vi provat det också.
Hursomhelst så var vi där, det ni soffliggare!
Av: Ztröman
Första halvan av berättelsen är publicerad i sista Gnagaren '99. De orkade inte vänta på att den skulle bli färdigskriven. Konstigt, de som alltid är så sena ändå?!