Nåväl. Eftersom det nu är jag som skriver så ska det fan handla om mig också, och därför börjar jag kvällen innan resan. Bussen skulle enligt uppgift lämna KBV 0500 på en lördagsmorgon samma helg som jobbet hade sin årliga storkonferens utanför Enköping. Efter mycket förhandlande med chefen ("låt mig åka annars drar jag gubbdjävel!") så lyckades jag i alla fall få ledigt. Som brukligt är på vår årliga storkonferens så söp vi ju till ordenligt på fredagskvällen efter allt konferensande. Någon hade tydligen fått fett med lön, för helt plötsligt började det bjudas på Tequila. Med tanke på mitt medlemskap i Ozzy Army kunde jag ju knappast tacka nej, och lyckades till och med bjuda på en av rundorna själv. Ingen höll räkningen förutom bartendern, så jag vet inte hur många det blev, men kontentan blev att jag framåt midnatt började inse att det inte var någon större idé att gå och lägga sig. Jag beställde en taxi till 0300 och bad växeln se till att chaffisen gick in och bar ut mig till bilen oavsett tillstånd.
Taxin kom. Chaffisen klev in och hittade mig vid baren sluddrandes nåt om "bara en till, snäääälla bartender?". Resan in till stan kommer jag inte ihåg så mycket av, men tydligen lämpade puckot till chaffis av mig hemma hos mig istället för på KBV. Undrar om han verkligen trodde att jag skulle kunna ta mig till KBV själv, eller om han bara var allmänt elak? Väl hemma somnade jag som en stock. Det som sen hände höll på att göra mig frälst. Exakt klockan 0500 vaknade jag med ett ryck och slängde mig på telefonen. Jag såg inte vad det stod på knapparna, men jag tryckte två gånger på nån grön lur och tänkte att alltid är det väl nån djävel som svarar. "Taxi Stockholm", "KÅÅÅBEEEVEEE för helvete!!!", "Bilen är där om fem minuter."
Dum som man är så trodde man att jag skulle få lov att köra ifatt bussen neråt Norrköping eller nåt, men sin vana trogen så kom naturligtvis inte Kudd-Jimmy & co iväg i tid. Ska vi vara petiga åkte inte bussen förrän framåt 8-tiden, så det blev en lång bakfull/asfull väntan för mig på KBV. Jag minns inte så mycket, men har nåt svagt minne av att Skvätten låg på backen med en massa ölburkar över sig. Bussen åkte och jag somnade.
Resan genom Sverige är rätt svart. Nånstans neråt vaknade jag och började om där jag slutade dagen innan. Jag inventerade packningen och upptäckte att jag hade fått med mig 5 par byxor men inga extra strumpor. Extradojor men ingen tandborste. Tre handdukar men inga T-shirts. Slutsats: Packa inte packade, gott folk.
Helt plötsligt befann sig bussen på en båt. Vi raglade ut bland polska långtradarchaufförer och likaledes polska horor. Man såg skillnad på dom genom att hororna hade något längre hår. Ett gäng synthare hyrde hytt och började prata om dusch och sömn. Vi riktiga män försökte klura ut hur man fick upp låset på tax-free-shopen. Hedda hittade något disco med musik men utan en enda människa i, så han dansade lite med möblerna istället. Några småchippar hjälpte till att möblera om. Mirakulöst nog gick dock inget sönder. Ströbröd, Kravallmalin, jag, Janni (eller hur fan han nu stavar), Skvätten och några andra intog vilorummet. Polackerna som försökte vila intog något annat rum. Skvätten somnade vilket han inte skulle ha gjort. När han vaknade var han naken och hade en vinpava mellan skinkorna.
När vi rullade av båten försvann Mackan för första gången, men nån kutade ut och hittade honom. Väl i Synthland provianterade vi på en av de ytterst generösa tyska mackarna. Med bussen full av obskyr vodka uppkallad efter diverse ryska presidenter rullade vi vidare söderut. Stämningen höjdes i takt med att de ryska presidenterna blev färre. På en av mackarna hoppade den numera legendariske Hälge (känd från Ozzy Army's gästbok) på bussen. Någon kutade runt i bussen med nåt radioaktivt päron som legat i sprit i nåt sekel som han tyckte att alla skulle tugga på. Folk ruttnade till slut på det ruttna päronet och slängde både det och innehavaren bakåt i bussen. Vi i partymitten på bussen bildade en muggtull, och ingen kom förbi till toaletten som inte sa det hemliga lösenordet. Från början var det "Slå mig hårt", men för att göra lite sport av det hela ändrade vi det då och då. T ex till "Slå mig ännu hårdare" eller "Dunka allt du har". Hälge fick en korv i röven
Vi i partymitten skaffade oss varsin bitch. Ströman slog mest på sin bitch. Malin rakade huvet på sin. Hedda dammsög golvet med sin. Alla söp sina bitchar under bordet. De stackars små pojkarna har nog aldrig supit så mycket i sina liv som då. Av hänsyn till bitcharna ska jag inte nämna några namn, men vi kan kalla dom Skvätten, Micro och Emil. Som alla trogna www.ozzyarmy.nu-läsare vet och som tur är för Emil så är Mia frisör.
Första strandhugget bortsett från vätskestationerna längs motorvägen var i den outtalbara bonnhålan, håll i er nu, Garmisch-Partenkirchen. Affe, lagom trött på oss vid det här laget, stannade bussen mitt i stan, slängde ut alla ombordvarande och låste dörren. Folk strövade omkring letandes efter vattenhål, och efter diverse utkastningar efter nakendanser och annat så samlades de flesta på nåt hak som lät oss göra vad vi ville (förutom dricka medhavd öl). Stämningen nådde höjder högre än skidhoppbacken runt hörnet och till slut dansade alla omkring med bara överkroppar och skrek "Bumsen! Bumsen! Bumsen!". De som inte vet vad det betyder kan ju göra en sökning på Altavista och begrunda sidorna som dyker upp. Än idag undrar jag vad hakägarna trodde om oss.
När haket slutligen stängde lyckades vi efter mycket tjat få Affe att låsa upp den vid det här laget något stinkande bussen så man kunde slagga nån timme. När det var dags att åka på morgonen upptäcktes att Mackan hade försvunnit (igen, han hade redan försvunnit en gång på nervägen, i Rostock sägs det). Någon påpekade att han hade fått hugg på nån Österrikiska kvällen innan, så efter ett besök hos polisen för säkerhets skull beslutade vi att han nog hade det bra där han var. Bussen vinglade vidare på vägar som gick mer upp och ner än framåt. Vi passerade nån gräns, och jag fick gömma mig på den ack så härliga dassgarderoben längst bak i bussen, eftersom jag naturligtvis inte fått med mig nåt pass i fyllan och villan vid avresan. Hälge fick fler och fler korvar i röven.
Vid nån länsad italiensk mack fick Janni och Skvätten för sig att nickträna. För de som är intresserade kan jag meddela att man bör sno en fotboll innan man nicktränar, och inte plocka upp stora stenar som dessa två herrar. Nickandet fick till följd att Skvätten fick fortsätta resan i en ambulanshelikopter med trasigt öra, och vi andra fick exkort av sex (6!) polisbilar till snuthäcken i Verona. Snutarna sparkade lite på oss, och försökte ta reda på vem som hade spöat Skvätten. Konstigt nog sket de totalt i att jag inte hade nåt pass, utan nickade bara lite lätt när jag halade upp legget. Efter några timmar utanför häcken gav de slutligen upp och eskorterade oss till en parkering utanför ett hotell i Verona. Någon fick tag på Mackan som var på väg till Florens i tåg. Det bästa av allt var att han hade lyckats somna innan han hade fått något! Så går det när man tänker på flickor istället för alkohol. Hälge började tjata om falukorv.
Vi slappade lite allmänt i några timmar, hela tiden med minst en snutbil bredvid bussen. Några sov och andra snodde cyklar. Malin och jag gjorde allvarliga försök att smyga in på hotellet för att hitta en dusch, men de ville av någon outgrundlig anledning inte släppa in oss. Senare eskorterade bylingarna oss till Florens, och visade in bussen på en parkering utanför Artemio Franchi-stadion. Nu började en av de största farserna i det moderna Italiens historia. Snuten tyckte vi skulle vänta på parkeringen tills matchen började 6 timmar senare! De ville inte ens släppa iväg oss till närmaste krog. Efter fruktlösa förhandlingar började vi helt enkelt att gå. Vi lyckades hitta en pub som var öppen och köpte mackor och öl. Ströbröd roade sig med att sätta klistermärken på snutarnas ryggar med mer eller mindre roade snutar som resultat. Mackan och Skvätten dök upp i varsin polisbil. Någon gav en snut Florens-turné-tröjan med otroligt felstavade "Vafan culo!" på. Det ska stavas "Vaffanculo!", men vad kan man begära av någon som stavar Aten "Athen" på engelska...
På nåt sätt fick snutarna tillbaka oss på parkeringen och nya ändlösa förhandlingar började. En av snutarna förhandlade på svenska! Efter ett tag så gick vi igen som ankungar på rad. Vi kom in på en krog, men snutäcklen förbjöd krogen att servera oss. Vi knallade vidare, och befann oss helt plötsligt (efter tamejfan en timmes vandring) mitt inne i stan. Nån galen italienare hoppade fram helt ensam och började sparka och slå på oss. Eftersom vi var 30 pers blev vi så paffa att ingen hann göra nåt åt saken på de tre sekunderna det tog innan snuten plockade in honom. Vi hittade en krog med ett gäng gnagare på. Däribland Petter och OzzyTompa. OzzyTompa är en sann vän. Det spelar ingen roll var man är, när det är eller hur djävla full man än är. Man kan alltid lita på att Tompa är fullare. Det är så man blir tårögd.
Efter påfyllning av alkoholreserven körde snutarna fram en buss som tog oss till arenan. Kravallmalin gjorde skäl för sitt namn och boxade mig stenhårt rätt på snoken, så jag gjorde ett gäng snutar påtagligt nervösa när jag raglade in på arenan med blodet forsande nerför tröjan. Arenan var gjord av sten och åter sten kändes det som. Ungefär som de flesta arenor. På nåt konstigt sätt så hade den som byggde läktarna inte tagit reda på hur stor en fotbollsplan ska vara, så långsidorna fortsatte ett 50-tal meter bortom målen. Naturligtvis hamnade vi längst ut på en av långsidorna, så matchen kändes som att spela TV-spel. AIK spelade inte direkt dåligt, men det hjälpte föga mot ett Viola på hemmaplan. I halvtid stod det 2-0 och för säkerhets skull gjorde de ett till i andra. Jag tänker inte berätta mer om matchen, eftersom 348907 journalister redan har gjort det. Jag kan bara nämna att jag har sett en friskare Petter än den som satt under läktaren och målade asfalten gul-brun efter matchen.
På nåt konstigt sätt lyckades vi få ombord samtliga på bussen, inklusive Mackan och Skvätten, och rullade hemåt. Hemresan var ungefär som ditresan, bortsett från att Ströman slog rekord i antalet sovande timmar i rad. Han sov mer eller mindre från Danmark till KBV. Jag slår dessutom vad om att han åkte hem och sov sen. Malin passade på att komplettera min blödande snok med ett praktfullt blått öga. Hur lätt tror ni det var att övertyga arbetskamraterna om att man inte hade varit i Italien och huliganiserat? "Nä! Det var en brud på buss... ehh... det var inget..."
Väl på KBV luktade man som en lagård, och såg nog ut misstänkt likt en också. Jag lekte lite med tanken att åka till flickvännen och viska något snuskigt i örat på henne, men troligtvis hade hon nog ringt snuten och/eller Anticimex redan innan jag ens hade hunnit uppför trappan. Jag följde Strömans exempel...
/Pal