Mitt första möte med denna grupp var cirka 1982, jag fick "Bad Reputation" av min morbror. Sedan dess har jag varit såld.
Phillip Lynnot föddes 20:e augusti 1949 i West Bromwich, Birmingham på Halham-sjukhuset.
Mor var Philomena Lynnot och farsan kom från Sydamerika.
Jag har ingen fakta alls om Phillips far. (Är det någon som har det? Ståhl kanske?) Eftersom Philomena kom från Dublin återvände hon direkt tillbaka dit, och Phillip sedan växte upp där. I tidiga tonåren gick han med som vokalist i ett band som hette Black Eagles. De blev ganska kända i Dublin. Trummisen i detta band hette Brian Downey som även gick i samma skola som Phillip. Black Eagles splittrades med tiden och Phil blev tillfrågad att sjunga i ett band vid namn Skid Row. 1968 byttes deras gitarrist ut mot Gary Moore som var den nya talangen på orten. Efter ett par års harvande lämnade Phil även Skid Row. (Han ville komma tillbaka, men fick inte då...) Grundare av Skid Row, Brendan Shield, åtogs sig ändå att övertala Phil att börja lära sig spela bas, vilket han lyckades med. Phil blev riktigt duktig och en dag så stötte han ihop med Brian Downey och frågade honom om inte de skulle sätta ihop något eget band. Pat Quigley på bas, Joe Staunton på gura. Brian Downey bakom batteriet och Phil på sång blev bandet Orphanage. I slutet av 69 så ryggade basisten och gitarristen av och Phil och Brian kom i kontakt med Eric Bell (gitarrist) istället. Även en keyboardist vid namn Eric Wrixon. | ![]() |
![]() | Mars 1972 kom "Shades of a Blue orphanage".
Turné i Europa följde, med mycket party och slagsmål.
Redan nu började Thin Lizzy arbeta upp sitt dåliga rykte och blev portade på vissa spelställen.
Brian Downey var visst en hejare på att slåss. Han va bergis Gnagare!
Under turnén (de var förband åt syntharna i Slade) släppte de "Whiskey in the jar".
Det blev en megahit på Irland. I september 1973 kom "Vagabonds of the western world" med rockklassikern "The Rocker". Det var nu Lizzy började hitta sin stil och Phils låtskrivande började ta fart på allvar även kvalitetsmässigt också. |
När de kom hem spelade de in "Bad Reputation" juni 1977.
Denna gång som trio igen, utan Brian Robertsson.
Han gästspelade nu endast (enligt hans eget önskemål).
Han fick alltså inte vara med på omslaget till albumet.
Väl ute på turné stod så iallafall vår vän Robbo på scen.
Thin Lizzy var som störst nu. Media och fans kastade "rosor" på dem.
I Sverige och Irland var Lizzy störst. Tyvärr började Phils hälsa att vackla redan nu. Hans beroende av heroin och alkohol blev bara värre och värre. Mycket slagsmål och förstörelse var som följd. | ![]() |
![]() | Juni 1978 kom live albumet "Live and Dangerous", i mitt tycke en av de bästa liveplattorna någonsin!
Sommarturné blev det och Brian Robertson blev mer och mer involverad i bråk med alla som kom i hans väg.
Phil lackade nu och bad honom stanna hemma inför den kommande USA-turnén.
Vem hoppade in? -jo, Gary Moore.
Även Brian Downey låg hemma och förklarade att han var helt utmattad.
Mark Nauseef kallades in från Ian Gillan Band.
Efter turnén åkte Moore och Nauseef hem och Phil och Scott började planera i London för en ny platta.
Brian Downey var nu reko igen och Phil beslöt sig för att ta med Gary Moore som permanent medlem.
Phil ville ej ta risken med Robertsson nu. |
"Cirkus" Thin Lizzy var enligt managern Chris Morrison mycket kostsam.
Bandet var under 1982 helt bankrupp enligt honom.
Chris tyckte att de skulle göra en "Fare well tour" för att få in mer stålar för att betala skulder och sedan lägga av.
Snowy White fick sparken och in kom Johns Sykes.
Lizzy behövde en mera "spektakulär" gitarrist och det fann man i honom.
"Thunder and lightning" släpptes mars 1983.
Turnén planerades att hålla på i 3 månader, det blev 12!
Nürnberg 4 september 1983 blev Thin Lizzys sista spelning.
Skönt va det för Phils heroinmissbruk blev bara värre och värre.
Fru Caroline lämnade honom och han visste inte riktigt vad han ville göra med sitt liv.
Efter mycket ryggande satte Phil ihop ett band vid namn Grand Slam.
Maj 1984 i London hade de sin första spelning.
Phil försökte göra ett nytt ryck med sitt nya band men det var ingen som ville satsa på en knarkare, så hela projektet Grand Slam gick i graven efter ett antal spelningar.
Inget skivkontrakt alltså.
Under 1985 arbetade Phil med Gary Moore (polare igen alltså) med en singel som fick heta "Out in the fields".
B-sida "Military man" (Grand Slam-låt). Singeln blev en succé!!!
Phil släppte "Nineteen" november 1985. (Videon till denna låt är ju inte världsklass....)
På julafton 1985 fann man Phil liggandes medvetslös hemma i sitt hus i London.
Han togs till Sailsbury Hospital där han tyvärr dog 4 jan 1986.
En utav rockvärldens absoluta rockstjärnor hade tackat för sig.
Till följd av sitt missbruk lade hans kropp av.
Men många säger: "Phil didn't die of a heart attack; he died of a life style."
Phillip Lynnot och hans Thin Lizzy kommer alltid att finnas!!! | ![]() |