 |
KILL 'EM ALL Betyg: 5 Va fan skall man säga. Inte en dålig låt. Produktion hade kanske inte fått något nobelpris i dagens läge men det vassa soundet skär riktigt i kroppen på en. Hetfields röst är barnslig och lite retlig men det gör det hela bara ännu bättre. Texterna är naiva och hårdrocksbonniga vilket är ett extra plus. ”Seek and Destroy” är sämsta eller rättare sagt den minst bra låten. Det säger ta mig fan allt, såna här skivor görs det inte nu för tiden. Det värsta med plattan är att man blir så jävla bira sugen så den är ej att rekommendera om man tänkt ta det lugnt med sponken. Bang that head that doesn’t bang!!! |
| RIDE THE LIGHTNING Betyg: 5 In i en studio i Danmark med en Flemming bakom spakarna. Det låter ju som rena demoproduktionen eller hur. Men fan heller. Metallica når sin topp redan på andra plattan. Man kan ju bara i sin vildaste fantasi tänka sig hur nöjda grabbarna måste varit när de lyssnade på färdiga mixen i studion. ”Ride…” är en fulländad platta den har allt. Låtarna, soundet, omslaget, magin och det finns en röd tråd genom albumet som gör att man vill lyssna genom hela plattan när man väl börjat. För att citera bröderna hårdrock, ”…man sitter där i koma…”. CREEPING DEATH 12” Måste nämnas även om det inte är ett helt album. ”Blitzkrieg” och ”Am I Evil” är ju nästan som deras egna låtar. Den måste man ha. |
 |
 |
MASTER OF PUPPETS Betyg: 4 Redan här går bandet in i en återvändsgränd. I princip tycker jag att ”Master…” är en ”Ride the Lightning part 2”. Det är i stort sett samma uppbyggnad på albumet som på föregångaren. Lite utav bandets feghet får vi smaka på redan här. Det verkar som man att de kan och vill men inte vågar riktigt. För första gången i mitt liv märker jag att jag tycker att låtar med Metallica är halvdana. ”The thing that should not be” är ju förbannat seg och tjatig. ”Battery”, ”Master of Puppets” och ”Sanatarium” är bra men bleka kopior av sina förebilder på ”Ride…”. ”Disposable Heroes” och ”Leper Messiah” är bra. Sticket i ”Leper…” är bland de bästa riff som gjorts. Men framför allt ”Damage Inc.” avslutar och räddar showen. En riktig Metallica slaktare som avslutning. Burtons sista platta. Många nätter har jag legat vaken och funderat på vad som hänt om Burton hade fått bli kvar i jordelivet ett tag till. |
| GARAGEDAYS RE-REVISITED Betyg: 4 Även om man var skeptisk till hur det skulle gå utan kung Burton på basen blev man ju jävligt glad när denna platta kom. Den är bra men orginalen är fantamej bättra på alla låtarna. Glenn Danzig och övriga gubbar i Misfits kan ju tacka gud (eller satan om de nu föredrar honom) för att Metallica finns. |
 |
 |
...AND JUSTICE FOR ALL Betyg: 3 En ännu blekare kopia av ”Ride…” än ”Puppets”. Jämfört med Burton är den där J. Newstedt en råfjant, både vad det gäller liret och utseendet. Intressant är dock att de för tredje plattan på raken visar ett politiskt engagemang i texter, albumtitlar och omslag. Vid det här laget var det verkligen dags att förnya sig. Något som det skulle visa sig att till och med grabbarna i Metallica hade fattat. |
| THE BLACK ALBUM Betyg: 4 Mycket snack var det på Hårdrocksfesterna om hur sjutton det skulle gå med Bob Rock som producent åt Metallica. Jag måste erkänna att jag var helt säker på att det skulle bli bra. Jag var så heligt förbannat trött på upprepningarna och Flemming produktionerna. ”Enter Sandman”, ”Sad but True”, ”The Unforgiven” och ”Nothing Else Matters” är kanonlåtar. Det är intressant att notera att de som en gång var det råaste man kunde lyssna på blivit riktiga hejare på att göra hårdrocksballader. Även om man redan på ”Justice” märkt att kreti och pleti börjat digga Metallica så blev de som vi alla vet allmängods på denna platta. Hade jag inte varit en rättskaffens man så hade jag sänkt betyget till 3 bara för att det blivit ett Svenssonband, men så dryg kan man ju inte va. |
 |
 |
LOAD Betyg: 2 Det går icke skriva om denna platta utan att nämna hur jävla dumma de ser ut och hur dumt de beter sig på fotona på detta omslag. En sminkad Lars i glamrocksutstyrsel blir för mycket. Logon har även den avdramatiserats så att även skolans störste mes skall kunna digga dem utan att behöva bli utpekad som hårdrocksdrägg. Frågan är om man inte hade gillat de nya plattorna mer om det var ett nytt band som kommit. Jag menar de tre första ligger ju och spökar i bakhuvudet. |
| RELOAD Betyg: 2 Den är väl inspelad samtidigt som sin föregångare men jag tycker banne mig några låtar är lyssningsbara på detta alster. "Fuel”, ”The Unforgiven II” är OK och ”The Memory Remains” är ju cool framför allt tack vare Marianne Faithful’s råa stämma. Som är bra mycket råare än Hetfields. Nu börjar det verkligen bli dags för ny producent och nya grepp. De fegar som fan igen. Det pinsamma är att band som t ex. Corrosion Of Conformity gör det Metallica försöker göra hundra gånger bättre. |
 |
 |
GARAGE INC. Betyg: 3 Hur motiverar jag detta betyg, dansken slår ju nytt rekord i korkad uppsyn på omslaget och många val av låtar är ruskigt B. Man fattar ju fan inte hur dom resonerar. Varför är inte Venom med till exempel. I vanlig ordning är originalen bättre men Mercyful Fate-medlyt höjer det hela. Sedan får man ju ge grabbarna en eloge för att de ger ett bidrag till kolleger som inte haft lika mycket tur med karriären. Jag hörde att Hank Sherman fick råd att flytta ut ur replokalen till en riktigt lägenhet tack vare denna platta. Gentlemannamässigt gjort Metallica. |
| "SYMFONIPLATTAN" Betyg: 1 Jag har ej denna platta men jag såg spektaklet på TV. Helt meningslöst. Det låter som nån jävla |
 |