Under en längre tid har jag på denna hemsida tvingats åse hur den språkliga kvalitén drastiskt har sjunkit till nära nog usel nivå. Därför har jag beslutat mig för att själv giva ett litet bidrag i form av mina tankar kring den av mig bevistade spelningen med Rise and Shine, Blackshine och Terra Firma i förra veckan. Först ut var Rise and Shine med den från ett visst televiserat homoepos kände Joakim Knutsson. Förmodligen är han dock blott bisexuell, emedan sångerskan i bandet enligt uppgift lär vara hans flickvän. Nåja, musikers sexuella preferenser spelar förmodligen föga roll för deras artistiska alster. Rise and Shine uppnådde stundom ett respektabelt sväng. Tyvärr var publikum något för underdimensionerat för att ett riktigt röj skulle uppstå.
Blackshine, med sin nye batterist, negligerade under sitt framträdande närapå totalt sina äldre, mer folkkära låtar till förmån för en repertoar av nyare datum. Detta uppmärksammades av den kunniga åhörarskaran, som förgäves skanderade "The Dead is the Winner". Trots denna lite stroppiga nonchalans från bandets sida gentemot de trogna supportrarna bjöds vi på en habil spelning.
Terra Firma avslutade i vanlig, god form. Visuellt verkar de ha anammat sina sjuttiotalsläromästares inställning att inte göra någonting på scenen. Det kanske de har en viss poäng i; det är ju musiken som räknas.
Melker Mååg