Lyckades med konststycket att övertala tanten att köra mig till fajten.
Fast det var inte mer än rätt efter tortyren att behöva gå och drälla med henne på skilsmässornas högborg - IKEA (-fy bövelen!).
Jag visste att lite andra Ozzygrabbar hade suttit på Röda Ryggen innan fajten, men det fanns det inte tid för nu.
Som vanligt var man ute i sista sekunden, så det vara bara att tjacka en plåt av första bästa svarting-haj.
Jag hatar dem egentligen, men vad fan ska man göra när de stoppar plåten under snoken på en när fajten redan har börjat.
På väg in i HårdrocksHovets inre när jag går där och drar in den gamla svettdoften och tänker på 80-talets hårdrockskonserter så springer jag in i bröderna Holme
Jag spanade bort mot Ozzyläktaren, och hittade mycket riktigt Mr. Crowley och Ozzy-Johan som satt bakom vårt vanliga plank.
(Klottret är förresten kvar!) Noll-Noll men ett jävla Gnagettryck var det när man kom in.
Rätt välfyllda läktare också, 5104 hårdrockare hade hittat till Hovet ikväll.
Domarn var på hugget och kastade ut diverse lappar till utvisningskåtan, så Gnaget fick lira fem mot tre.
Lindberg la en smörad macka till Norbäck som står och väntar vi bortre.
Pang, bom och 1-0! Snyggt!
Gnaget pressade vidare, men tyvärr fick Lärking för sig att en Gnagare gjort nåt fel och skickade ut honom.
Klart att papperslirarna lyckades göra mål i fem mot fyra.
Orättvist som fan, de hade bara två skott på mål i första perioden.
Som tur är skipades rättvisa några minuter senare när Frazze skickar in en puck i gröten framför mål och Lindberg lyckas tråckla in 2-1 liggande!
Det ska mer till än att fälla en hårdrockare som Lindberg för att hindra honom från att balja!
I andra började Gnaget med skridskoskydden på och hamnade lite på efterkälken.
Lärking skickade sen helt felaktigt ut en Gnagare för tripping efter att han kapat båda bena på en lapp.
Tripping är väl när man bara hakar upp ena benet?
Publiken var i uppror. "Synthar-Zebra!" skreks det från Ozzyläktaren.
Iallafall så gjorde pappersbruket mål igen i fem mot fyra.
Lärking tog åt sig av den hårda kritiken och började fylla utvisningskåtorna med lappar igen.
Vi fick se en repris av 1-0-målet: Lindberg till Norbäck vid bortre, pang, bom, 3-2!
Precis när sista lappen kommit tillbaka från kåtan så kontrar de till sig ett friläge och petar in 3-3. Surt sa räven.
I andra periodpausen fick vi stå ut med en flintskallig götebögare som presenterade diverse sportkändisar som tydligen ska vara med på nån gala i Globjäveln. Skiter väl vi i, men det var ju bra ändå, för jag antar att det var därför vi fick vara på Hovet. Men att den jävla gubben drog upp en gammal Depeche dif:are på scen var väl ändå rätt magstarkt. Usch!
Första sekunderna i tredje så börjar papperslirarna snurra omkring och man trodde att "jaha, nu börjas det".
Men då gjorde lappen i buren bort sig och lallade omkring bakom målet.
Myran snodde trissan och spelade in den mitt i banan till en helt fri Anger som la in den i tom (pappers)kasse.
Papperslirarna måste ha surnat till eller nåt, för försökte de halshugga en svartgul hårdrockare.
Inte ens Lärking kunde missa den solklara, så lappen fick åka till kåtan.
Gnaget körde klapp-klapp-powerplay och Frazze sköt in en mörsare till 5-3!
Till grädde på moset spelade de 'Children of the Grave' i högtalarna. Guldpuck!
Som vanligt när man tror att segern är klar så lägger sig Lärking i igen och hittar en utvisning.
Så blev det 5-4 i spel fem mot fyra.
Pappersbruket försökte med att tömma papperskassen och skicka in en sjätte lapp.
Gnaget skickade ner pucken i deras zon och Myran stack iväg och fiskade upp den från hörnet och la in den till en helt fri Tallinder, som mitt i slottet med tom kasse missar pucken!
Den killen lär inte få några guldpuckar de närmsta decennierna.
Det ordnade iallafall upp sig ändå, och Gnaget tog alla tre poängen
En jävligt skön seger på gamla hederliga Hovet!