Okej, här kommer (äntligen) min rapport från Helsingborg (vi andra trodde att det var på Råsunda).
Eftersom jag knappt minns vad jag själv gjorde så minns jag garanterat inte vad andra gjorde.
Därför utgår rapporten från enbart min synvinkel (som var sned).
Ryggsamling och jag kom dit i god tid, tre timmar före avspark. Det var redan några där och ölen (Svartgult) rann ner fint i gassande solsken. Tiden gick och folk ramlade in en efter en. Någon timme innan fighten kom två hangarounds (Mange, Matte) med insmugglad folkbira (!?) när de säljer starköl för 25 spänn... ridå.
Som vanligt ljugs det om det mesta och matchformen (inte "formen" som Stuart pratar om) började infinna sig. När jag en kvart innan avspark känner mig perfekt och reser mig för att glida in på Råsunda hör jag Strömans röst: "Vafan håller du på med? Det blir inga tidiga mål, ta dom här ölen och lugna ner dig!". Några öl senare var vi dock på Råsunda och det är en speciell känsla att se på fotboll när man är plakat. Man kör någon slags "step up" mellan raderna, ni vet, helt plötsligt känner man att man ramlar framåt och kliver ner på stolen framför för att sedan åter kliva upp. Så höll jag på i 90 minuter och träningsverken dagen efter var skön. Det kanske var tur att det inte serveras starköl på läktaren den dagen...
Matchen då, ja, AIK vann med 3-2 efter en av de bästa fighterna i år. Själv befann jag mig i ett lyckorus av derbyklass när Kalle Kula stänkte in trean i slutminuten. Stod kvar i 20 minuter och hyllade laget och var totalt utpumpad när jag kom hem.
//Pastorn, Ozzy Armys fältpräst.